Egenskaper

Den är en säregen och utpräglad vallhund.

Den är samernas urgamla renhund och har världens tuffaste hundyrke!

Den är en av världens fåtaligaste raser, ursprungligt frisk och sund.

Den är en långsträckt travare, en uthållig långdistansare - ljudfast, stabil, modig och har ett annat lugn än andra vallhundsraser,

som har ett mer stressrelaterat vallbeteende.

Det är milsvid skillnad att valla får eller kor i en hage, mot att arbeta på dessa enorma vidder uppe i renskötselområdena.

Ett arbetspass kan ta flera dagar, så den måste hushålla med krafterna från början av passet för att orka slutföra sina arbetsuppgifter.

I arbete skall den ha benägenhet för skall, men eljest är den en ”tyst” hund.

De ska kunna sitta och balansera på skotrar, även i trånga lastutrymmen på skumpiga vägar och samsas med all möjlig utrustning.

De ska kunna jobba under hovrande helikoptrar, för de är framtagna i aveln för att vara ljudfasta och framför allt skottfasta, eftersom samerna idag ofta använder gevär. 

Exteriör

Den lapska vallhunden är en varglik polarspets, medelstor och betydligt längre än hög. Mankhöjd för hane är 51 cm och för tik 46 cm, med tolerans +/- 3 cm.

Hunden skall vara kraftig och välmusklad, men ändå spänstig och får ändå inte verka för tung.

Pälsen skall vara medellång eller lång, rak, sträv och utstående.

Underullen skall vara riklig och mjuk. Pälsen är något yvigare och längre på halsen, på bröstet och på lårens baksidor. 

Temperament

Rasens mentala styrka och målmedvetenhet har väckt stort intresse hos bruksfolk. Man uppskattar storligen att den är så ursprungligt frisk.

Den har blivit smått berömd för sina friska höftleder och uppvisar oftast

A-höfter.

Den är mycket lydig och samarbetsvillig och vinnlägger sig om att vara en lojal medarbetare, som älskar sin herre villkorslöst.

Den är en enmanshund, en aning reserverad, men mycket vänlig.

Den lapska vallhundens kanske starkaste sida gentemot andra vallhundar är att den inte måste arbeta för att må bra och därmed har den tryggat sig en plats i framtiden hos människan även som familjehund.

Den har en ”motor” som man lätt kan både starta och stänga av.

Inomhus är den egendomligt lugn och när det är jobb, då är det jobb!

Den saknar skärpa och det vore helt orastypiskt för den att visa aggressivitet i någon som helst situation med människor.

Det står i den gamla rasbeskrivningen att det finns inte hos den att visa hot mot någon familjemedlem, men om någon av dem är hotad,

så försvarar den sin familj med sitt liv!

Efter "ungdomsblomstringen” upplever de flesta ägare att de plötsligt fått en annan hund, som blivit helt röststyrd och uppvisar ett nästan värdigt lugn!

* * * *

Urklipp från Winnie Holmströms text -

Skillnaden mellan våra lapphundsraser